image

Lite om rasen Svart Rysk Terrier, en stor och massiv rysk ras

Den är framavlad med resultateffektiv avelsmetod med korsande av redan befintliga raser med varandra.

Målsättningen för 50 år sedan var att skapa militär brukshund som skulle ha stor storlek och stark bevakningsegenskap.

Världskända smeknamn i världen är Rysslands pärla och Stalins barn!

Svartterierns historia börjar runt mitten på 1900-talet. Behov av brukshundar var stor i Sovjetunionen efter andra världskriget, under vilket hundstammen numerär hade rasat.

För militärt bruk ville man ha stora hundar, som skulle vara starka och robusta. Hundarna skulle vara mentalt starka, vädertåliga, naturligt vaksamma (bevaknings-benägna) och tjänstvilliga. Stalin accepterade inga traditionella tyska raser till fånglägrens bevakning utan ville ha en egen ras för uppgiften.

Starten för rasen skapades på institutet ”Centralskolan Brukshundsfostrare för Unga” kennel Krasnaja Sveda (= Röda Stjärnan) kom att bli institutets partner. På Krasnaja Sveda framavlades i stort sett hela rasen Svart terrier.Huvudansvarig för korsaveln var professorerna N.A. Iljin och G.P Medved.

Svartterier skapades via korsande av två olika korsningslinjer. I första linjen korsades Airedaleterrier och Riesenschnauzer, i andra linjen korsades Rottweiler och Riesenschnauzer. Riesenschnauzerns andel i ursprungskorsningen ökades således till ungefär hälften. Svartterrier är trots namnet inte alls en terrier, snarare en Schnauzervariant på grund av stor andel schnauzer i raskonstruktionen.

Airedaleterrier, Riesenschnauzer, Rottweiler.

På 1900-talets första halva var Airedaleterrier vanlig och värderad brukshundras, och var vanlig i både civila och militära brukshunstjänster. Därför ville man blanda rasen i avelsarbete för svart terrier. I Ryssland värderades Airdale´s speciellt för sin robusthet, men man upplevde brist på skärpa och bristande försvarslust hos rasen.

Från Riesenschnauzer hämtades goda sök-, och bevakningsegenskaper och en större skärpa. Exteriört gav Riesenschnauzern större storlek, massivitet och muskelmassa.

Korsandet av Rottweiler och Riesenschnauzer gav än mer styrka, massa och stabilare benstomme.

Resultaten från första korsningslinjen (airdale-riesenschnauzer) var av torrare typ än andra korsningslinjens (rottweiler-riesen) starkare och massivare avkomman. Från båda linjerna fick man någorlunda enhetliga mellantypiska blandraser, där hundarna hade sträv, lång och svart päls. Dessa två raslinjer gav inte helt önskat slutresultat, för att förbättra storlek och päls blandades senare även moskoviansk vattenretriever (ej officiell ras, påminner om newfoundlandshund) in i svartterrier.

Rasens förädlingsarbete fortskred fram till 1970-tal, under vilket man importerade Riesenschnauzrar från tyskland för att förbättra standarden för svartterier.

På 1980-talet fick rasen acceptans som egen ras i ryssland och år 1983 fick rasen internationellt officiell ställning när FCI godtog svartterriern i sin raskatalog.

Målsättningen var att avla fram hundar med anläggnings och hundgårdshundsmentalitet.

Svartteriern´s framavlande involverade mycket tufft urval. Endast individer med bästa exteriör- och bruksegenskaper togs med i fortsatt avel.

Målsättningen var en individ med hög inlärnings-potential, tålig och orädd brukshund som skulle ha förutsättningar att anpassa sig att arbeta i det hårda karga klimatet.

Svartterrierns temperament skulle vara sådan, att den skulle kunna hållas på anläggningar i hundgårdar och att den skulle tåla att arbeta tillsammans med olika förare.

Exteriört förändrades svartterriern på slutet av 1980-talet när moskovianska svartterrier-ägare började trimma sina hundar. Man fann att med klippning och trimning kunde man framhäva önskade markeringar och på det viset åstadkomma än mer massiv helhet.

Livlig men med starka nerver

Rasbeskrivningen beskriver svartterrierns mentalitet med orden: ”Mycket harmonisk, tålig (envis/seg), med starka nerver, livlig, med skarp reaktion mot yttre retning, med bra inlärningspotential, misstänksam mot främmande, inte argsint eller vek, ej för ivrig/hetsig eller håglös”

Rasen lämpar sig utmärkt till den som är intresserad av utställning likaväl som för den som vill ägna sig åt bruksgrenar.

Föredrar man en hund för "bara" som en trevlig sällskap i skog och mark, fungerar svartingen utmärkt som en tålmodig och trygg följeslagare. Som många andra större hundar är den relativt lugn inomhus, men besitter både styrka och mod när det behövs. Naturligtvis vaktar den sin flock och sitt hem, men gör det med värdighet; ett skall räcker.

Inlärning är lätt, vare sig det handlar om vardaglig hushållspli eller mera avancerade bruksgrenar. Man får nästan en förnimmelse av att hunden är född med grunduppfostran. Eftersom Svart Terrier har stark flockkänsla, lämpar den sig utmärkt som andrahund i familjen.

Trots eller tack vare sin styrka och storlek behövs normalt inga revirkriganden eller ranghävdelser.

 

Bilden till höger:

(Titlarna publiceras på hundens 2 års dag!)

Zantanas BRT Rasputin "Svantte"

(Svantte är exporterad till Finland)

 

upp

 



 

 

image
image
image